En reflektion om djur och sånt...

Igår gick det näst sista avsnittet av "förhistoriska parken" på tv4. Ett helt värdelöst program som spelar på fel känslor. Nån som åker tillbaka i tiden för att "rädda" förhistoriska djur. Man försöker hela tiden mena att det är för djurens skull de ska räddas inte för att fashinera och underhålla oss. Djuren stängs in ensamma i ett hägn och får ett namn som om det vore bättre än att gå som vanligt på savannen och en dag få en meteorit i skallen.

Dessutom är det ju utomordentligt fånigt när han som har "huvudrollen" i serien låssas smyga på stora djur och fundera ut vad de tänker och vad deras problem är.

Ja, jag vet att allt är påhittat och inte finns på riktigt. Men jag tror att det är viktigt att människor har en annan inställning till vilda djur än den som serien förmedlar. För ett djur är det viktigare att få utlopp för sitt naturliga beteende än att ha ett namn och få fina saker.

Självklart får du döpa din katt till Nisse, fira hans födelsedagar och ge en fin boll i present men det är inte det som får Nisse att känna sig trygg och tillfreds.