Rättvisemärkt

Hej på er, nu ska jag skriva ett stycke det var ju ett tag sedan sist.

Anledningen till att jag inte har skrivit något antar jag är för att jag haft fullt upp med annat. Årsrapporter (ett viktigt men inte så engagemangseggande påhitt) har legat i drivor på mitt skrivbord, den stundande förbundsstämmans göromål har svävat som ett tungt orosmoln och dessutom har min lilla karriär som lokalkändis och fritidspolitiker tickat på. Men nu tror jag att jag har lite tid över för mig själv, för som vi brukar säga på studieförbundet vuxenskolan: Det är mycket viktigt med eftertanke och tid för reflektion.

I kväll var jag på Stockholm cufs cafékväll. Inbjuden gäst var Emma Enebog till förordnad generalsekreterare för rättvisemärkt. Hon pratade om vad rättvisemärkt är, hur det funkar och om deras vision. Efter hennes föreläsning gled gruppen in i en ekonomisk diskussion om hurvida ekonomiskt stöd skulle utgå till de producenter som anslutit sig till märket och med andra ord lovat att deras anställda jobbar med bra villkor. Fler deltare ifrågasatte om det inte slår fel att ge bistånd till vissa medan andra producenter i u-änder blir utan och om det är sundt att stödja produktion av en råvara som det redan finns ett överskott på.

Jag tycker att det är viktigt att skilja begreppen och se till rättvisemärkts syfte, att ge bättre villkor för arbetare i fattiga länder. Om konsumenterna visar intresse för att köpa en vara till ett något högre pris för att det produserats med schysta villkor tycker jag att de ska få göra det. Att det i förlängningen kan leda till att ett annat företag som inte säljer tex rättvisemärkta bananer pga miskad efterfrågan säljer mindre frukt ser inte jag som ett problem.

I morgon ska jag luncha på En annan salladsbar, det blir intressant.