Hej

Det är mycket nu och stämman närmar sig med stormsteg, det känns som jag har alldeles för mycket kvar att göra.
Dessutom möttes vi av ett uppslag i expressen idag som inte precis minskade på arbetsbelastningen. Jag är faktiskt besviken, han är en förebild för så otroligt många unga CUF:are, han borde ha varit stark nog att stå emot. Ni förstår nog vad jag syftar på.

Dagen fortsatte i högt tempo med sinnesförviring som följd. Jag har till exempel frågat mina arbetskamrater om det är torsdag imorgon. Och det kanske inte är så konstigt att man frågar det men jag frågade fem gånger, varje gång var svaret ja. Slutsatsen vi kan dra av detta är att jag inte kommer att komma ihåg vad jag heter när jag är 50.

När jag kommer hem ser jag dessutom att någon har slagit sönder mitt bord på uteplatsen, ett ganska fult bord i och för sig, men endå.

Imorgon tar vi nya tag, fullt ös medvetslös.