Rapport från familjevagnen...

På väg tillbaka till storstan fanns det inte många alternativ att välja på, familjevagnen var enda lediga stället.

Mitt psyke klarar nästan inte en familjevagn, när man dessutom har fått platsen närmast "tåget tuffes (jävla) lekhörna" höjs ansträngningen ännu ett snäpp. Fem stycken ungar (som gav intrycket att de var dubbelt så många) i varierande längd och röstläge sprang skrikandes omkring i vagnen i någon slags meningslös lek.

Mitt uppe i detta tumult, en armlängds avstånd från "tuffes bollhav" sitter jag och försöker maniskt tänka bort alla skrik och dunsar i golvet. Jag frågar mig gång på gång "-varför tog jag inte med mig öronproppar?". Jag trycker i hedsetet för att direkt märka att det inte gör så stor skillnad. I handen håller jag den extremt tjocka och väldigt politiskt korrekta boken "Och världen den skälvde", att ens försöka ta till mig bokens innehåll (som jag i vanliga fall kan tycka är nog så svårt) verkar under dom här omständigheterna vara helt lönlöst...