6056 steg

Idag har vi fått stegräknare på jobbet. Kanske har inte jag varit den mest ivrigt påhejjande för att införskaffa dessa . Jag tycker att gång är rätt överskattat, jag menar det finns ju en anledning till att andra fortskaffningsmedel uppfunnits. Tänk vad ledsen hissens uppfinnare skulle bli om han visste att jag sprang i trapporna för att samla steg samtidigt som hissen står stilla vid bottenvåningen. Att gå tar bara lång tid och ger knappt nån träning.

Men... en tävling har redan uppstått i personalgruppen. Jag hatar att förlora. Därför har jag, trots mina principer, promenerat från jobbet till centralen där jag postat ett brev för att sedan fortsätta till Zinkensdamms tunnelbanestation.

Aldrig tidigare i mitt liv har jag gått så långt frivilligt. Är några siffror på en liten dosa vid höften verkligen värt denna ansträngning?