Jag pallar inte sentimentala miljökämpar...

Jag anser själv att jag är en miljövän. Jag sopsorterar, handar kravmärkt och blir förbannad när jag hör om oljeutsläpp. Varje månad skänker jag pengar till miljörörelseorganisationer och jag blir ledsen när jag hör hur regskogen skövlas. Jag tror på konsumentmakt och på engagemang, att man kan göra en skillnad.

Men jag klarar inte av personer som säger "Skänk pengar till vår underbara regnskog" eller "rädda våra vänner aporna".

1. Dom är inte våra.
2. Dom finns inte till för att vi ska tycka att det är underbart eller vackert.
3. Vilda djur är aldrig våra vänner.

Jag är uppvuxen ute på landet där naturen är nära, en självklar del av vardagen. Visst är naturen vacker, men den är inte vacker för vår skull och vi äger den inte (en och annan skogsbonde finns det dock även i de bygder jag är uppväxt). Jag ryggar ifrån när människor som ofta är uppväxt i stan (en fördom jag har) försöker förmänskliga djur, ge dom namn och göra dem till sina vänner.

Jag vill inte vara kompis med alla apor, jag vill bara inte att dom ska utrotas.