Henrik Björkman: september 2007

Spöregn, ersättningsbuss och ny lägenhet!

Tills på måndag har jag bott hos Magnus och under lördagen skulle hans mamma och några andra besläktade vänner hälsa på honom så jag tänkte att det kanske inte var en så dum idé att åka med Berit och titta på Lidingöloppet. Marie och Frank skulle nämligen springa, trots dålig uppladdning och taskit väder.
Såhär i efterhand kan man lätt ifrågasätta det beslutet, att stå ute i spöregn och snålblåst med för lite kläder och ett vekt paraply är inte särskiljt kul. Att ta sig hem med en skinnjacka som ökat 10 kilo i vikt och i ett par converse fyllda med regnvatten är inte heller speciellt uppiggande. Men jag ska inte klaga, värre var det ju för dom som faktiskt sprang. All heder till Marie och Frank.

På eftermiddan åkte jag till Vårberg för att skriva kontrakt på min nya lägenhet. Det var stopp i tunnelbanan och jag fick åka ersättningsbuss. Och jag klarar det, jag är i grunden en mycket tålmodig person men när busschauffören inte hittar, kör fel och släpper av oss på ett annat ställe blir jag lite trött... och stressad. På vägen tillbaka körde bussen i alla fall inte fel men det tog nästan en timme att ta sig tillbaka.

Snart börjar en ny vecka med nya utmaningar.

Imorgon, förhoppningsvis en röd dag.

De är inte ofta man skriver så, att man hoppas på att det ska bli en röd dag alltså... Men det hoppas jag att det blir imorgon för att visa vårt stöd till de som protesterar mot regimen i Burma (ett par kedje-sms har anlänt med det budskapet...). Jag har i alla fall köpt en alldeles ny och alldeles röd t-shirt idag, den blir bra imorn.

För det måste ju bli nått resultat av det här, inte för att jag kommer ha en röd t-shirt imorn utan för den enorma uppmärksamhet demonstrationerna i Burma har fått. Om inte EU, USA och FN inser allvaret och kan använda sin makt för att markera och ta ställning blir jag besviken. Och kom igen nu för fan, Ryssland, Kina och andra länder som inte har helt rent mjöl i påsen, se till att ta ställning, fega inte ur, våga visa att ni kommit längre!

Ommöblering...

Oj, vi ska möblera om på kontoret och de kan man ju göra väldigt komplicerat om man vill, och det verkar jag vilja... För det förslag som alla andra tyckte var bra tyckte inte jag va bra, men när jag gör ett eget förslag blir det inte bättre. Puh, ja det finns stora och små problem här i världen. Det känns lite som när man skulle lotta platser på lågstadiet, fast annorlunda.

Nu tittar jag på Mia och Klara, ett underbart humorprogram med en tragisk underton.

Tack för Maktsamlingen!

Tack alla ni underbara CUF:are som gjorde Maksamlingen i Göteborg till en så rolig, trevlig och intressant tillställning. Tack Göteborgsdistriktet för er ovärderliga insats, tack alla nya medlemmar för att ni valt att komma på årets största CUF-kurs och tack alla föreläsare, förbundsstyrelse och kollegor... så, nu får det nog vara bra med tackandet.

Tänkte ta upp ett par roliga händelser från helgen:

Jag och Kevin stressar och tar en taxi mellan två lokaler för att hålla ett kurspass. Kevin hoppar ur taxin först och springer mot den väntnde gruppen medan jag stannar kvar och betalar. När jag är klar hoppar jag ut ur bilen och springer, fast åt motsatt håll. 35 minuter senare har jag lyckats springa runt halva universitetsområdet och äntligen hittat rätt ingång (som kanske låg 30 meter från taxin)...

Den lyckan jag kände när vårt lag vann tävlingen på lördagkvällen. Vad gör ett ömt och svullet knä när man får smaka på segerns sötma.

Att jag från flera håll fått uppmuntrande tillrop och försäkringar om att jag skulle passa bra som mattant, det är ju alltid bra att ha något att falla tillbaka på.

Att inse hur svårt det är att få tag på en whiteboardpenna i Götborg klockan 17 en lördag. Att dessutom inse den enorma mängd svett min kropp producerat under den halvtimme jag sprungit runt och försökt hitta en, för att slutligen inse att jag varken har tid eller möjlihet att byta om.

Referat från gårdagen, 2

Det var fullmäktige igår. Intressant möte faktiskt, med riktig debatt och det är ju väldigt sällan det blir så. Sedan kanske debattämnena kande ha varit bättre.

Bland annat diskuterade vi hur gummidäck ska återvinnas...

Dessutom hade vi en föredragning av socialtjänstlagen och det kan ju vara jätteintressant och mycket viktigt men jag kan inte låta bli att tycka att de va jättetråååååkit. Gryniga OH-bilder och en sömnig kvinnoröst... När innehållet dessutom (ganska nerkokat) kan sammanfattas med att Hofors kommun ska göra allt lite bättre, då tappade jag intresset kan man säga.

Den mest intressanta diskussionen handlade om kommunen ska ha en samlad kostenhet för all mat (både till barn och äldre) istället för att ha två olika. En utredning hade gjorts som resulterade i ett förslag om sammanslagning, utredningen har kommit i mina händer ett par gånger innan beslutet skulle tas så jag kände mig redo, det gjorde inte resten av oppositionen.

En lång debatt om en eller två enheter, en eller två chefer, bordläggning eller inte resulterade i att kommunstyrelsens förslag fick gehör. Precis som det brukar bli...

Referat från gårdagen, 1

Tja.

I går var jag hemma en sväng och åkte bland annat in till mitt gamla kontor i Gävle för att försöka göra nån slags överlämning till den nya distriktsombudsmannen för CUF i Gävleborg, Mia Leander.

Här sitter hon och föredrr sin planering för resten av CUF-året. Lycka till Mia, lycka till CUF Gävleborg.

En kort resumé av turkietresan

I onsdags kom vi hem från turkiet där vi varit en vecka på prsonalkonferens. En jätteskön vecka med många långa samtal och diskussioner, tid att lära känna varandra, sköna bad och en spännande utflykt.

Jag och Maria efter ett bad i solnedgången.