Första dagen på RO och hissen stannar.

Till att börja med har jag inte fattat att jag flyttat från Spjutäng och till Stockholm, att jag jobbar som riksombudsman och att jag åker tunnelbana till jobbet. Visst har jag vetat ganska länge att det ska bli så, men det är ändå ovant och konstigt.

Ja, så var den alltså här, första dagen på RO och nya jobbet. Det blev en lång dag med mycket att sätta sig in i och många namn att lära sig. Men Berit gav mig i alla fall en mjukstart, första uppgiften blev nämligen att kopiera massa papper (jag behövde inte utnyttja en allt för stor del av min hjärnkapasitet till detta, vilket kändes skönt)

Efter lunchen hände nog det mest intressanta den här dagen, hissen stannade. Och det är ju bra om hissar gör så när man ska gå ur, när man liksom har kommit dit man ska. Problemet den här gången var att hissen stannade på ett ställe där vi inte alls ville stanna, hissen stannande en halvmeter nedanför källarplanet. Där stod vi som packade sillar och kände varandras andedräkt i nacken. 45 minuter, sedan kom hissföretaget och släppte ut oss.