Hej på er.
Tänkte berätta lite om min tankspriddhet och vad det kan få för följder när man ska åka tåg...
Jag började dagen med att boka biljetten på sj:s hemsida, 15:30 ska jag åka. Lång tid kvar tänker jag och sätter mej framför datorn. Jag hinner också städa, diska och packa ihop saker jag ska ha med när jag ser att klockan blivit 15:35, hur fan kunde det gå så fort? Det tar dessutom att tag för mej att konstatera att det är fysiskt omöjligt att ta sej till centralstationen på -5 minuter.
Lyckligtvis hade jag bokat en öppen biljett så jag siktar in mig på 17:30 tåget istället. Väl på centralen ska jag hämta ut min biljett, dagen innan allhelgonahelgen är det lättare sagt än gjort. Jag står i kö en kvart (ett under att jag faktiskt är ute i så god tid att ja kan vänta så länge...) men kön går sakta och jag tvingas rusa till tåget utan biljett. Tåget är fullt och jag får stå.
Sen kommer konduktören och jag försöker förklara att jag inte hunnit ta ut biljetten, att jag bokat den på mitt priokort men att den egentligen gäller för 15:30 tåget.
Hon tittar upp på mej med en djup suck, ett bistert ansiktsuttryck vittnar om att hon hört allt för många bortförklarande gratisåkare, att hon är trött på det släktet och att hon helst skulle vilja kasta mej av tåget. Men hon fokuserar på en god tanke, tar ett djupt andetag och ler mot mej och svarar:
- Då får du köpa en ny biljett, jag kan inte ta ansvar för att resenärerna inte är ute i tillräckligt god tid.Efter ett par snyftningar och när jag plockat fram min tantcharm ger hon med sej och lovar att ringa och kolla mitt bokningsnummer.
Jag kommer fram till Gävle och ser ett tåg som går om 20 minuter, jag köper en cola på pressbyrån och sätter mej för att vänta. När tiden gått och tåget borde ha kommit ser jag att det var "ankommandeskylten" jag tittat på. Mitt tåg går inte förrän om ytterligare en timme. Under tiden som jag väntat på ett tåg som åker åt fel håll har två bussar gått som jag kunnat åka med. Nu är det jag som fokuserar på en god tanke, tar ett djupt andetag och ler.
Ett särskiljt tack till
Mia som orkade snacka skit med mej och gjorde att tiden gick fortare.